lyckoprinsessan

Nu har jag varit ute ned Nikita på morgon/fm promenad och diskat,
Sitter med kaffe framför tv och kikar på desperate housewives. Har blivit helt beroende, somnade runt 4- tiden inatt :-(

Idag blir en jobbig dag, eftersom jag inte hunnit sova något. Ska till guldfynd och jobba först, sen blir det några timmars ledigt tills det är dags att gå till nästa jobb...

Buh.
Hörs under dagen!

Precis vaknat till liv hemma hos Mirja,
Och blivit bjuden på pyttipanna. M m!
Nu sitter vi och tittar på top model och gosar med vår lilla lånehund Nikita!

Idag blir det inte mycket produktivt arbete för mig, soffhäng och kanske lite jobb senare :-)

Nu sitter jag på bussen mot nyk, allt har gått bra. Blev bara lite osäker på vilken sida man skulle stå på, men vet ni vad? Jag gjorde som alla andra, tror jag klarade det excellent!
Blev bara lite strul med biljetten då den fastnade i apparaten, men jag var cool. Nu sitter jag längst fram på allergi - sätena och låssas snora lite då och då, man vet ju aldrig.

Bältet är på, och det var ju en himlans tur då vi åker galet fort här i snömodden, hjälp!

Behöver jag nämna att jag sprang över ett järnvägsspår som visade grönt tidigare idag också?
Vad ska man säga, denna dag är fyllt av utmaningar!

Hej du nya fräscha blogg!

Om inte allt för få timmar så föddes jag, då för 22 år sedan.
Livet hittills har inte alltid varit lätt, men det är inte heller alltid den lätta vägen jag valt.
För någon vecka sedan beslutade jag att när jag fyllt 22 så ska jag bli vuxen och mogen,
jag skulle bli duktig och självständig.

Frågan är, om det egentligen inte borde komma automatiskt?
Jag kanske helt enkelt inte är redo?
Absolut, jag behöver inte gå ut på krogen en gång i veckan,
- men vill jag det, vem tusan ska bry sig
inte heller behöver jag tycka att det är okej och kul att umgås med människor som är yngre än mig själv,
- åldern är bara en siffra och bestämmer inte vilka du går ihop/inte går ihop med
inte heller ha en superfjantig blogg där jag skriver om mitt otroligt omogna liv,
- Sluta då läs
jag behöver verkligen inte ha en kanin som jag tycker är det bästa i livet,
- hur kan man ens störa sig på det?

Men vet ni vad?
Främst av allt så behöver jag inte tro på vad andra människor säger och tycker om mig.
Länge har jag lyssnat på en röst, som sällan har varit på min sida.

Jag har fått höra saker om mig själv, som jag tror att inte någon skulle vilja höra om/mot sig själva.
Även fast dom självfallet ibland är sanna

Jag är absolut inte bitter,
jag menar bara att från och med nu ska jag inte lyssna så förbannat mycket på andra människor
då dom tror sig veta saker om mig.

... i ett land långt, lång borta föddes ett allderles underbart litet flickebarn(Jag!).
Det bestämdes att jag skulle få heta Moa, då det var ett petit och sött namn, precis som jag är.
Småbarns åren rusade snabbt förbi, de tillbringades i en idyllisk liten by där de bodde i ett vackert gult hus som hade en stor lummig trädgård där allt man någonsin önskat sig fanns. Jag fick även två systrar,
som jag älskar över mycket på jorden.

Dock blev tonåren inte lika underbara som åren innan,
upptäckter såsom alkohol och opålitliga vänner kom att komma,
det blev en jobbig tid för både mig själv och min familj samt inblandade.

Men på något lustigt vis, så försvann trotset och hatet mot resten av mänskligheten
efter ett tag. Kanske jag insåg att universum inte kretsade helt omkring mig trots allt?

Hursomhaver,
hade jag tre väldigt trevliga gymnasieår där jag lärde känna många fina människor
och viktigast av allt, lärde känna människor på nytt igen. Folk tycker det är konstigt ibland,
att flera av mina bättre vänner har jag känt sedan lekis *host* förskolan...
Men varför egentligen? Det är ju egentligen bara helt underbart, att se hur dom utvecklas och
vilka dom har blivit idag och framför allt vilka dom kommer bli i framtiden. Att dom även stod ut med mina jobbiga år, ska dom ha credit för <3

Det känns som om jag tog studenten förra året,
men så är ju faktiskt inte fallet. Jag var 19år, tog den 2009 alltså, vilket är... hela tre år sedan?
Det är helt sinnessjukt, jag vet helt ärligt inte vad jag gjort. Om jag ens åstakommit något alls...
Få se nu...
Hösten 09: pluggade / jobbade
Våren 10: pluggade / jobbade
Sommaren 10: pluggade / jobbade
... okej, jag behöver inte fortsätta. Det är faktiskt så det ser ut och troligen kommer fortsätta se ut ett tag till framöver.
Fast just nu pluggar jag inte alls. Dålig självdisiplin och halvtaskig boendesituation.

Så, vad har jag egentligen fått ut på dessa tre år?
Jag har blivit tillsammans och gjort slut x2.
Älskat och hatat.
Blivit ovän och vän.
Ljugit och varit ärlig.
Tjänat och slösat.
Presterat och varit värdelös.
Gråtit och skrattat.
Lärt mig och glömt igen.

men är det inte detta livet egentligen handar om?
Testa. gör du fel? Gör då om och gör rätt!

Jag har under dessa år, och då menar jag inte självklart bara de tre senaste,
gjort miljontals med fel. Men från och med nu hoppas jag på att kunna göra rätt istället.

För att komma till mitt liv idag, så är det rent av kaos. Men det är ett inre kaos,
det märks inte på utsidan. Det hindrar mig inte från att gå till jobbet eller le åt bekanta.

Man ska inte förtränga,
men jag gör det gärna så länge det går i förhoppning om att det tillslut ska försvinna och
aldrig behöva upplevas. Jag springer inte från problemen men jag rör dom inte i mitt inre,
jag är på plats fysiskt men nästan aldrig psykiskt.
Om jag är rädd för att visa känslor? Nej, inte direkt.
Men ingen vill väl visa sig svag, förut kunde jag gråta floder för småsaker.
Nu har jag inte kunnat gråta på väldigt länge, men det finns där inne, sitter i halsen som en stor klump
men det kommer inte ut. Vilket helt ärligt, är skönt.

Jag "har inte tid" att vara ledsen, finns fruktansvärt mycket roligare och framför allt viktigare saker att lägga tid på.
Vet att det säkert kommer slå tillbaka en gång i tiden, men inte nu och inte än.

Kanske när jag flyttat, och får vara för mig själv ett tag att jag släpper ut ledsenheten,
kanske.

Det var inte alls min mening att det skulle bli ett deppigt inlägg alls, bara en kort beskrivning av mitt liv som det sett ut
och en förhoppning från mig om hur det i framtiden kommer se ut.

Jag hoppas att under mitt år som 22åring göra följande:
Flytta till en egen lägenhet, där jag bor själv
Klara budget varje månad utan att behöva ta av sparade pengar
Till och med spara ihop till en redig buffert
Klura ut vad min mening med livet är, vad jag ska bli ect.
Försöka att inte skaffa en ny relation
Visa tacksamhet till min familj och mina människor så dom förstår vad dom betyder för mig
Sluta vara så jäkla självgod